Ronnies samlingar borde vara i Örebro

NA skriver idag om att Ronne Peterson-museet återuppstår. I Simrishamn, på Österlen.

Egentligen borde det vara otroligt pinsamt för Örebros politiska ledning, men jag misstänker att de inte bryr sig. För politiker som tycker att det är okej att företag tvingas flytta från Örebro till Kumla (för att de inte får besked om mark för utbyggnad) är väl ett Ronnie Peterson-museum inget att bry sig om. För politiker som tackar nej när företagare vill satsa hundratals miljoner på upplevelsesatsningar i Gustavsviks-området och som tycker att nysatsningar på företagande, handel och evenemang lika väl kan hamna i Arboga, Karlstad eller någon annanstans är väl inte de 14 000 besökare som museet hade så viktigt.

Jag tycker att det är pinsamt. Jag tycker att samlingarna efter Ronnie Petersons alltför korta karriär borde finnas att se i Örebro. Och jag vet att många jobbar med att det ska bli så. Men de verkar jobba i motvind.

Om jag väljs av örebroarna och s-medlemmarna, och efter valet får Lena Baastads förtroende att ta ansvar för Samhällsbyggnadsområdet kommer jag att ge tjänstemännen i uppdrag att undersöka om det är möjligt att (med både privata och kommunala pengar) återskapa ett Ronnie Peterson-museum i någon form (kanske ett motorsport-museum?). Om det är möjligt vet inte jag, men jag vet att det bara är genom att försöka och genom att prata med intressenter som vi får reda på om det är möjligt. Och jag minns att det aldrig ens hade blivit något museum om vi inte varit nyfikna och lyssnat på andras förslag 2006 (när s+v+mp utgjorde politisk ledning) (läs mer om det här).

Med smaklöshet som ledstjärna

Det är uppenbart att högerns propagandister är desperata. Alla knep används och ingen humanitär katastrof är för hemsk för att inte kunna omvandlas till ett slagträ i den politiska debatten. Claes Arvidsson är ledarskribent på Svenska Dagbladet, en ledarsida som inte drar sig för att sprida lögner om s-politiker – så länge det passar deras syften.

Arvidsson hade i fredags tydligen funderat ett tag på den enorma humanitära katastrof som nu plågar Haiti (enligt FN-källor är det den största katastrofen i FNs historia). Och vad kom han fram till? Jo, efter moget övervägande bestämde sig Arivdsson för att även detta kunde användas för att angripa det rödgröna alternativet. Det är skönt att de flesta kommentarer tycker att det är pinsamt.

Men andra hänger på. Inte bara nyliberala bloggare och andra. Även NAs ledarsida tycker att Arvidsson pekar på något intressant. Jag tycker mest att det är smaklöst. Ett alternativ till att utnyttja mänskligt lidande för att ta billiga politiska poänger är att skänka pengar och försöka bidra till katastrofstödet på Haiti (exempelvis via Unicef).

Går utvecklingen åt rätt håll?

Aktuella siffror från Örebro och länet:

  • Sysselsättningen i länet minskade under tredje kvartalet 2009 med 8500 personer jämför med samma kvartal året innan.
  • Antalet nyanmälda jobb minskade under tredje kvartalet 2009 med 21 procent jämfört med samma kvartal 2008.
  • Under tredje kvartalet fanns det 300 färre jobb för de arbetslösa att söka i Örebro, jämfört med föregående kvartal.
  • 4 000 personer var arbetslösa i Örebro i slutet av 2009.
  • Den öppna arbetslösa arbetslösheten har ökat med 42 procent jämfört med andra kvartalet 2008.

Går utvecklingen åt rätt håll? Och var det inte för några år sedan som en regering, och en kommunledning, lovade att minska ”utanförskapet” och skapa fler jobb?

På ett sätt ser det bra ut: om Demoskops (inte särskilt seriösa) opinionsundersökning blev valresultat får socialdemokraterna över 37%, centerpartiet åker ur riksdagen och det blir en ny regering, en ny statsminister och en ny politik. Vi tar Demoskop-siffrorna med en nypa salt och konstaterar att kd nog stannar kvar i riksdagen. Liksom vänsterpartiet. Likväl blir det en ny regering. Och likväl hoppas jag att centern åker ur.

ÖBOs hyresgäster borde inte missgynnas

Örebro kommun införde, hösten 2008, ett bidrag till seniorboenden för att underlätta för seniorboenden att till exempel har personal som ordnar gemensamma aktiviteter och kan ge extra service till de äldre som behöver. Det där var vi helt överens om.

Det vi inte är överens om är varför kommunen ska särbehandla äldre örebroare beroende på vilken hyresvärd de bor hos: det kommunala stödet går nämligen inte till de seniorboenden som ägs av ÖBO, kommunfastigheter och Länsgården (högermajoriteten kallar dem ”offentligt ägda seniorboenden”, vilket knappast är någon skäl till varför de boende där inte ska få del av kommunens bidrag). Med andra ord: kommunens bidrag till att göra seniorboenden mer trygga och bättre går bara till de örebroare som valt att bo hos privata seniorboenden. Som Afzelius sjöng: och vem är det som tjänar på det?. Socialdemokraterna och vänsterpartiet föreslog att alla skulle behandlas lika, att även seniorboenden i t ex ÖBO skulle ha del av bidraget.

Den högerkoalition som styr Örebro lovade att återkomma med förslag om de ”offentligt ägda seniorboenden”. Det lovade de att göra under hösten 2008. Det gjorde de inte. Inte heller under våren eller hösten 2009. Därför ställer jag frågan.

Sedan många år har Örebro satsat mycket på att skapa seniorbostäder, vilket gör att vi idag har flest seniorbostäder per invånare i hela landet (enligt en undersökning från SKL har bara Stockholm och Malmö fler totalt – Göteborg har färre än Örebro).

Seniorbostäder är vanliga bostäder som är avsedda för äldre (ofta över 55 år). Många seniorbostäder har lokaler där de boende kan ha olika gemensamma aktiviteter. Fördelen med seniorbostäder är att det mesta tyder på att äldre som bor där klarar sig bättre, längre, än andra. Allt tyder på att seniorbostäder är bra både för den enskilde och för kommunens ekonomi (och för äldrevården). Alltså bör kommunen uppmuntra detta. Därför är det bra att ge ett kommunalt stöd så att verksamheten kan utvecklas på seniorboenden. Frågan är bara varför högerkoalitionen i Örebro inte tycker att de som bor till exempelvis ÖBO ska få det stödet.

Här kan du läsa hela interpellationen.

Skattesänkning eller schysst ersättning till sjuka?

”Det kan vi använda till att sänka skatten”.

Kanske är det årets citat, trots att det skrevs redan 2007. I en artikel i SvD 2007-08-15 (på min födelsedag…) förklarade årets mest lyckade minister: Cristina Husmark-Pehrsson varför det är så viktigt att försämra villkoren för sjuka. I artikeln förklarar hon att försämringarna ska ”frigöra resurser” som ska användas till att sänka skatten.

Och visst finns det även en och annan rik person som får mindre ersättning när sjukförsäkringen slaktats, men i huvudsak kan man nog konstatera att sjuka personer utan alltför goda inkomster fått betala för skattesänkningar som i första hand gått till de som tjänar mest. I ärlighetens namn ska väl sägas att det inte bara är de sjuka som finansierat skattesänkningarna; en hel del har också lånats upp.

Och för den som funderar hur hon eller han ska rösta i valet i höst kan faktiskt en sökning på ”Husmark-Pehrsson” på exempelvis SvDs hemsida ge tillräckligt underlag. En otäck genomgång av hur hjärtlös politik tas fram, beslutas och verkställs.

Brutalt besviken på Bono

Jag har tidigare sågat Liza Marklund för ett helt bisarrt påstående om att det minsann visst går att stoppa piratkopiering på nätet eftersom Kina ju kan stoppa trafik på internet. I rimlighetens namn måste jag nu bli precis lika upprörd när nu Bono ger sig på en precis lika hårresande liknelse. Trist, eftersom jag verkligen, verkligen gillar Bono, som inte bara gjort bra musik utan faktiskt gjort stora insatser för världen.

SvD redogör för hans utfall, som skedde i en krönika där U2-sångaren menar att det visst går att stoppa piratkopiering och olaglig fildelning: ”Men vi vet från USA:s ädla försök att stoppa barnpornografi, för att inte nämna Kinas usla försök att undertrycka nätdissidenter, att det är möjligt att spåra innehåll.

Ledsen, Bono, det hjälper inte att du kallar Kinas försök ”usla”, att jämföra en diktaturs försök att begränsa yttrandefriheten med demokratiska staters redskap för att stoppa upphovsrättsbrott är horribelt. Pinsamt. Vidrigt. Ovärdigt en beundransvärd person som du. Tre piratpartister (Johnny Olsson, Marcus Fridholm och Göran Widham)  uttrycker besvikelsen rätt bra i ett debattinlägg på SvDs Brännpunkt.

Det var Urban Kristiansson som uppmärksammade mig på Bonos pinsamheter i söndagens NA och när jag söker på orden ”Bono” och ”Kina” inser jag att jag kanske borde ha upptäckt det där tidigare. Det tycks nämligen ha orsakat en mindre nätbävning.

Urban Kristiansson skriver egentligen allt jag skulle vilja framföra till Bono (läs hela hans krönika här). Så här skriver han, i en jämförelse med Iran: ”Nyligen köpte revolutionsgardet, garanten för att Ahmadinejad sitter kvar, 50 procent av aktierna i det nationella tele-bolaget. En av strategierna som tillämpas av bolaget för att bekämpa regimkritiker är att släcka ner mobiltrafiken i områden där det förekommer protester. Förfarandet kallas ’event-based internet filtering’ och förekommer även i Kina och Vitryssland.
Här har Bono mycket att lära.”

”Äldreomsorg i kris”

Ledare i Örebro ETC, 2010-01-08

”De gör som de vill med oss – vi får delade turer, ska jobba varannan helg, personal tas bort och folk flyttas runt.” Så sa en anställd i Älvtomta hemvård när jag hälsade på i höstas. Det var inte en enskild röst som gav den bilden, det var bilden från de flesta jag träffade.

De berättade om hur de förväntas utföra omvårdnadsstäd och – tvätt, fast de inte längre har någon tid till det. Deras bild är att de fått mer att göra, fast att de är färre som ska göra det. De berättar om hur det nya tidsplaneringssystemet (TES) dubbelbokar, registrerar fel, skapar merarbete och mest gör ett jobbigt arbete jobbigare.

Det finns olika sätt att beskriva verkligheten, ingen bild är mer ”sann” än någon annans. Men det är nog få som skulle anse att det jag beskrivit ovan stämmer med den bild som den styrande högerkoalitionen i Örebro kommun försöker ge av äldrevården. Högerkoalitionen hävdar att det mesta fungerar rätt bra. Att det absolut inte råder någon ”kris” i äldrevården.

Människor som jobbar med att ta hand om äldre som behöver vård, omsorg och trygghet gör några av de allra viktigaste jobben i samhället. Därför tycker jag också att vi som är ansvariga politiker för denna verksamhet ska ta larmen från äldre och från personal på allvar. Jag tycker att vi borde oroas över att så många är så trötta och uppgivna.

För det finns fler larmsignaler som borde skapa aktivitet bland de styrande högerpolitikerna. SKTF redovisade före jul en enkät som visar att flera chefer i äldrevården i Örebro sagt upp sig på grund av stress, nästan alla chefer inom äldrevården har något stressrelaterat symptom som till exempel huvudvärk. Men det råder ingen kris, säger högerkoalitionen.

Enligt Länsstyrelsens kartläggning av läget i äldrevården gör alla kommuner utom en (Nora) neddragningar som, enligt rapporten i Tvärsnytt, riskerar leda till att äldre får vänta längre på att få gå upp på morgonen eller att få gå på toaletten eller att få frukost. Men någon kris råder inte i äldrevården, säger högerkoalitionen.

”Dagen före semestern fick jag besked om att jag inte får vara kvar i gruppen. Sedan tog det 12 veckor innan jag fick besked om var jag ska jobba istället.” Så berättar en kommunalt anställd kvinna i äldrevården. Men någon kris råder absolut inte i äldrevården, inte om man lyssnar på högerkoalitionens företrädare.

Det är lätt att se att det finns många och stora problem att ta itu med. Det allvarliga läget i äldrevården gjorde att socialdemokraterna och vänsterpartiet i december skrev ett öppet brev till det ansvariga kommunalrådet (Rasmus Persson, c) och kommunstyrelsens ordförande (Staffan Werme, fp). Vi vädjade till dem att bjuda in till breda samtal med representanter från alla grupperingar som kan tillföra något i dessa frågor (fackliga organisationer likväl som pensionärsorganisationer och andra organisationer, chefer och politiker och enskilda medarbetare). Vi föreslog att det ansvariga kommunalrådet, Rasmus Persson, skulle leda arbetet.

Vi kallade det en ”kriskommission” men var tydliga med att det kan få heta vad som helst: det viktiga är att problemen lyfts upp och att vi – tillsammans – försöker finna lösningar på dessa problem. De båda topp-politikerna bemödade sig inte ens med att svara på vårt brev.

Socialdemokraterna har, tillsammans med vänsterpartiet, länge och i många sammanhang, fört fram vår oro för att äldrevården i Örebro kommun inte fungerar som den borde. Vi har bett om breda överenskommelser kring konkreta förbättringar. Vi har presenterat rader av förslag som skulle kunna bidra till en positiv utveckling (utan att kosta särskilt mycket). Men inte mycket händer.

I en kommentar till vårt öppna brev sa Rasmus Persson (c) att det inte behövdes några breda samtal, för det finns ingen ”kris”. När ledande politiker visar sig så ointresserade av att lyssna och lösa problem finns bara ett botemedel: att rösta bort dem från ansvaret. Om nio månader har örebroarna chansen att göra det.

Björn Sundin, gruppledare (s) i Vård- och omsorgsnämnd väster

Här har det byggts om, som du ser

För några veckor sedan fick jag svidande kritik för layouten på den här sidan… Det är ett av skälen till att jag nu gjort om utseendet. Det här temat heter ”picture-perfect” och jag gillar det, även om jag är lite tveksam till vit text på svart botten (men jag tror inte att jag vågar ändra…). Det tidigare utseendet på bloggen hade jag steg för steg förstört från det utseende som Mattias Wirf/Xoda gjorde till mig för många år sedan. Kvar av Mattias jobb är hur som helst grundfunktionerna och att det blev ordning på denna blogg – som jag ursprungligen hade knackat fram trots obefintliga kunskaper. Tacksam för synpunkter!

Det är fult att ljuga, Staffan

Alla vet att det är fult att ljuga. Därför tror jag självklart inte att kommunstyrelsens ordförande i Örebro, Staffan Werme (fp) vill ljuga för NAs journalister och för NAs läsare. Alltså måste hans uttalanden i dagens NA vara ett missförstånd, på något sätt.

Så här säger Staffan Werme i dagens NA angående det ”trettondagsfika” som, enligt Örebro kommuns annons i tidningen (sid23), arrangeras av ”Örebro kommuns politiska ledning”:

”Det är inte alls den politiska majoriteten som bjuder örebroarna till Rådhuset på en enkel fika. Nej, det är kommunledningen. Och det handlar inte om en politisk tillställning.”

Rent formellt är ”kommunledningen” i Örebro alla de politiker som leder kommunen, exempelvis hela Kommunstyrelsen. Och eftersom vare sig socialdemokrater eller vänsterpartister är välkomna på ”trettondagsfikat” så antar jag att Staffan Werme menar att ”kommunledningen” är hans kompisar i majoriteten. Men då är det ju faktiskt fråga om att ”den politiska majoriteten” bjuder på fika! Det innebär dels att hälften av örebroarna (de som inte röstade på Staffans högerkoalition) saknar representanter på det fika som ”alla” bjuds in till. Men Staffan Werme menade säkert något annat. Lite oklart vad, men på något sätt handlar det nog i alla fall om att vi socialdemokrater medvetet missförstår kommunstyrelsens ordförande (fp).

Senare i artikeln säger Staffan Werme, angående kostnaden: ”Kaffebjudningen uppskattar jag kostar max 3000 kronor, vilket man knappast kan säga vara dyrt.” Själva kaffet kostar säkert inte mer än 3000 kronor, men intresserade medborgare frågar sig nog: vad kostar annonsen (gissningsvis några tusen)? Vad kostar det i löner att låta personal vara på plats en helgdag? Men inte heller det svaret från Staffan Werme kan vara någon medveten lögn, det måste ju helt enkelt handla om ett räknefel.

Frågan lyftes av mig när jag för några dagar sedan läste i NA om trettondagsfikat (som blivit tradition sedan några år). Eftersom socialdemokraterna och vänsterpartiet vid upprepade tillfällen har hört sig för om detta arrangemang, utan att få några svar blev jag förvånad när kommunens informationschef Margareta Wall svarade så här på frågan: ”Kommer kommunen att göra något mer kring nyår för medborgarna?” svarar hon: ”Ja, den politiska majoriteten funderar på att ha en mottagning för allmänheten på Rådhuset under trettondagen och bjuda på kaffe.”

Därför ställde jag en så kallad ”enkel fråga” om trettondagsfikat. Jag ville veta om det var en mottagning ordnad av den ”politiska majoriteten” och om den kommunala förvaltningen eller den gemensamma kommunala budgeten i så fall använts till ett ”sådant partipolitiskt avgränsat arrangemang”.

Någon slags svar antar jag att Staffan Werme gett i dagens NA, men jag är inte helt säker på vad svaret är. Återstår nog att diskutera saken på nästa sammanträde med Kommunfullmäktige. Då tänker jag också lyfta den lite mer framåtsyftande frågan: om Örebro kommun efter höstens val styrs av socialdemokraterna, vänsterpartiet och (eventuellt) miljöpartiet; förväntar sig Staffan Werme och hans borgerliga kamrater att de att den nya majoriteten ska bete sig på samma sätt som de gör idag? Kommer de inte vilja vara med på exempelvis det trettondagsfika som de (mycket lovvärt) tagit initiativ till?

Ska bli spännande att höra vad Staffan Werme svarar på den frågan. Att han ger ett ärligt svar utgår jag från.